ingen vet.
ingen bryr sig.
den enda som orkar lyssna.
den enda jag känner att jag kan prata med.
är min blogg.
hur ensam låter jag inte?
antagligen lika ensam som jag känner mig.
jag bryr mig inte vem som läser detta.
jag tänker skriva mina känslor.
bryr ni er inte, gå läs en annan blogg.
eller kom tbx när jag mår bättre.

jag har haft ett jobbigt 2009.
ett tufft 2009 för att vara mer exakt.
det var både det bästa och sämsta år i mitt liv.
men detta året har förstör mitt förtroende för vänner.
jag har svårt att släppa in mina vänner.
och speciellt nya vänner.
jag har väldigt svårt att prata med dom.
jag har väldigt svårt att vara glad.
det känns som jag har gått ner i djup depression.
jag vet att jag inte kan säga att jag har,
för det vet jag att jag inte har,
men det känns så.
jag känner mig svag. ensam. och liten.
jag känner mig inte älskad.
jag är på dåligt humör hela tiden.
jag förlorar min familj
jag behandlar dom dåligt, dom förtjänar bättre.

många vet att jag hade en period, då jag fick nya vänner.
det var en av dom, som fick mig att förlora allt förtroende och självkänsla.
jag lade in så mkt själ och hjärta i vår vänskap, att när den personen svek mig,
på värsta sättet, så förlora jag allt.
jag har haft svårt att hitta nya vänner.
jag har hittat en vän, som jag verkligen vill ge min vänskap till.
men det är svårt. för jag liksom litar inte på personen.
jag kan inte vara öppen med personen.
jag är rädd att bli sviken, igen.
rädd att bli utnyttjad och må dåligt.
för vännen beter sig ungefär likandat som den andra.
och det får mig att bli ännu räddare.
och sätta min mur ännu högre.
men jag vill ge det en chans.
men som sagt det går inte.
för just nu vet jag inte vem jag har i mitt liv och inte.
vem som är min vän och inte.
allt är jobbigt.
jag vill här ifrån.
jag vill till libanon.
jag vill till min släkt.

Me plus you ♥

jag hoppas du läser detta snart!


jag har tänkt rätt mkt dessa senaste dagarna,  om det vi har snackat om. och jag har kommit fram till en sak.. jag bryr mig nt ett skit. jag bryr mig inte ett jävla skit om att du nt tänker kämpa längre. för jag vet att där långt inne, så vill du ha det som innan. och jag tänker fan i mig nt sluta kämpa förräns du förstår detta. förrän du förstår hur jävla mkt du betyder för mig! bara för att du är glad och mår bra som vi har det nu, betyder det nt att jag gör det. där finns två alternativ, kämpa eller avsluta hela skiten. men för mig finns bara ett alternativ, att kämpa som ett jävla svin! för att ge upp dig , skulle nog vara ett av mitt livs största misstag. så jag tänker kämpa , och kämpa tills du förstår. och där finns inte en enda jävel som kan komma i mellan oss. ingen! jag hoppas du förstår det..

och en sak till!


jag älskar dig! ♥