vill bara skrika, skrika så högt jag kan.
skrika tills jag slutar att andas.
men det enda som kommer ut, är tårar.
floder av tårar.
mitt hjärta dunkar, dunkar för att överleva.
men det dunkar även för att sy ihop,
sy ihop det stora hålet som du har orsakat.
att du ens vågar säga att jag inte accepterar
dig för den du är, när det är du som behandlar
mig som en soptunna.
du umgås mer med personer du hatar än den
personen, du PÅSTÅR älska, den du PÅSTÅR vara
din bästa vän?
jag ger dig chanser, hela fucking tiden.
bryr du dig ? nepp!
du sitter som en jävla fegis bakom skärmen och skrattar.
är glad att du har tagit ifrån all lycka jag har
och sen bara lämnat mig?
vad vill du egentligen? huh?
vill du att jag ska typ ta självmord,
så att du slipper se mig?
för vet du vad, jag gör det mer än gärna,
om det nu gör dig lycklig.
för till skillnad dig, så älskar jag dig,
sånt ljuger man inte om.
tillskillnad till dig bryr jag mig om mina vänner,
deras liv kommer före mitt.
till skillnad till dig sitter jag inte på min röv
och bara väntar på att någon ska komma till mig.
till skillnad till dig vågar jag säga ifrån,
vågar stå upp för mig själv.
för jag har fortfarande min värdighet kvar.
medan du, skiter i dina vänner så fort dom
inte pallar med dig mer.
du bryr dig inte, tänker inte kämpa eller något.
tydligen betydde inte dessa två år något för dig.
för om det hade betytt något , hade du verkligen behandlat mig bättre.
behandlat mig som en människa.
och detta handlar fan ta min röv inte om hur den du är.
att jag ska acceptera dig för den du är.
för nej, du behandlar inte alla såhär.
du behandlar mig såhär.
bara mig.
så snälla , få ett slut på det.
säg dom tre magiska orden och låt oss gå vidare.
det är över.
det är slut.
jag tänker inte säg orden.
för det är inte jag som vill avsluta vår vänskap,
det är du.
så bespara mig alla dessa tårar.
all denna smärta.
och låt mitt hjärta läka.
säg det.
för det är det du vill.
var inte feg.
säg det.