jag förstår inte hur man kan göra nått sånt mot någon.
jag snackar inte bara om denna gången.
utan du har sårat mig såhär så många andra jävla gånger oxå.
och det värsta är, du bryr dig inte ett dugg.
du kommer alltid med massa ursäkter.
oftast jag som måste ta första steget.
jag betyder fan inget för dig.
förstår inte varför du är vän med mig.
jag orkar inte mer.
jag vet inte vad jag ska göra.
jag behöver vara själv.
det är så mycket annat som snurrar i mitt huvud.
så många andra jag vill tänka på.
så många jag vill försöka få in i mitt liv.
och du gör det inte lätt för mig.
det som har hänt kanske inte är en stor sak för dig.
men för mig är det.
man lämnar inte sin såkallade bästa vän,
ensam i regnet när tåget kommer..