nu är jag så jävla trött på vissa människor. så dags att tala ut! jag skiter i vad ni tkr om vad jag skriver, detta är vad jag känner och det står jag för!

jag tror alla har varit med om när ens bästa vän skaffar en pojkvän och man blir glad för dens skull men man kan inte visa det för rädslan att förlora sin bästa vän tar över. direkt tänker man framåt och känner att nu kommer jag vara helt ensam. hon kommer glömma mig och snart kommer vi aldrig pratas vid mer. och alla har väll hört när ens bästa vän skaffar en kille att dom loooovaar att aldrig dissa dig för sin kille, att alla är såna med det är annorlunda med henne för hon vet att ens vänner betyder mer, speciellt ens bästa vän. och ni vet nog alla hur det är när ni inser att er bästa vän bara ha ljugit för er. att hon är precis som alla andra sådana typer. som skiter i sina vänner och låter pojkvännen betyda hela världen för henne, men när vännen vill klaga på sin pojkvän eller när det är slut , ja då passar det att komma till sin bästa vän. detta har jag varit med ett antal gånger. men! där finns faktiskt vänner som har en balans mellan sin pojkvän och sina vänner. som umgås med dom lika mkt. jag har tur och ha några sådan vänner. och jag önskar faktiskt att alla mina vänner var så. jag skriver denna text för att detta har nyligen hänt mig. jag hade varit bästa vän med en kompis i snart två år. vi var som the perfect match. vi bråkade aldrig, vi mådde alltid bra med varandra och vi hade riktigt kul. hon var verkligen min själsfrände! vi kunde prata om allt och vi förstod alltid varandra. men vi hade våra nicher. vi var umgicks aldrig. asså på fritiden och så som alla andra bästa vänner. vi umgicks oftast när vi i klassen tsm umgicks. men även då blev det problem. för hennes andra bästa vän, klagade rätt mkt på att hon alltid vara med mig och vår klass, när sanningen var tvärtom. och sånt stör jag mig väldigt mkt på. för jag klagade aldrig på att min bästa vän var med hennes andra bästa vän hela tiden. jag accepterade det. men längre in på vår vänskap, så utsatte min bästa vän mig för saker som en vän inte gör. t.ex jag var alltid den som fråga om vi skulle göra ngt. och vi kanske vara 2-3 ggr i månaden? min vän dissade mig vid flera tillfällen när vi skulle va. jag kommer ihåg t.ex en gång skulle vi åka in till hässle tsm, vi hade snackat kvällen innan och allt var planerat. jag kommer till stationen. det ösregnar. tåget kommer. och min bästa vän dök inte upp. ringde vännen upp? nej, inte ens det. och så behandlar man inte sina vänner! jag gav min vän flera chanser, men hon fortsatte att sumpa dom. så kom det. till att jag fick enormt mkt problem med andra vänner, men min vän ställde inte upp på ett sätt jag och de flesta hade gjort. men när min vän hade gjort ett STORT fel, ett mkt taskigt oxå mot en av sina vänner, så ställde jag upp för henne och orskade så mkt skit för mig så det inte är sant. och jag ångrar det riktigt mkt nu efter. för när jag ställde upp för henne, orsakade jag oxå det som hände nu. min vän skaffade sig en kille, och jag var riktigt glad för hennes skull. men min vän gjorde saker, som jag, som jag verkligen inte kunde acceptera. som gjorde att hon sjönk i mina ögon otroligt mkt. min vän började umgås med den här killen och sova över med den här killen, när dom bara hade haft på G kanske tre veckor, alltså dom var inte tillsammans än. dom var minst tre gånger i veckan. två av dom sov dom över. och där tappa jag sinnet. under min och hennes nästan två års vänskap hade vi sovit över 2GGR!!!!!!!!! och det värsta med allt, hennes såkallade pojkvän klagar på att hon aldrig är med han och att jag tar henne ifrån honom och sånt. LIKSOM?! WTF ?! åh. ni kanske tkr detta är löjligt, men inte jag. jag var vän innan detta året med två st, och det vi hann med på sex månader, inte ens 1/8 av det hade jag gjort med min bästa vän. sjukt! iaf. min bästa vän började skita mer och mer i mig. tog mig för givet. och klagade på att jag hade tagit upp kontakten med min före detta bästa vän. som sagt , jag och min bästa vän brukade umgås 2-3 ggr/månaden. och som sagt alltid jag som frågade. och så har det alltid varit. och till slut orkade jag inte mer, jag gjorde det jag borde gjort för längesen. jag gjorde det alla sa till mig att göra , för att sluta må dåligt. jag avbröt vår vänskap. det hela visade att jag bryr och brydde mig mer. hon låtsas mer som att jag inte finns och att vi aldrig har varit vänner, medan jag helt enkelt bryr mig. jag var den som älskade och brydde mig mest om den här personen. hon får säga vad hon vill. hon hade även den största platsen i mitt hjärta. och den platsen kommer för evigt vara hennes. sen får hon hata mig hur mkt hon vill, fast hon inte har ngn rätt till det. jag har inte gjort något dumt. jag har inte sårat henne.


så, nu har jag skrivit av mig. och hoppas alla inser. särskilt du.

vill även tillägga att personen skriver att hon saknar den här killen hela tiden , t.ex om dom inte har setts på några dagar och hans namn står över allt, medan mitt namn aldrig har stått någonstans. och hon saknade aldrig mig när vi inte sågs på en månad?