det gör ont.
det gör ont att känna såhär.
det är jobbigt.
det är förvirrande.
det går nt en dag utan att jag ställer mig frågan..
"mår du bra charline?"
"har du ett bra liv?"
"är du lycklig?"
helt ärligt, svaret varierar varje dag.
ibland hatar jag mitt liv och skriker NEJ!
till allt. jag mår nt bra. jag har nt ett bra liv.
jag är inte lycklig!
men vissa dagar..
men bara vissa.
kan jag säga.
"nja jag mår sådär."
"jag har ett sisådär bra liv."
"jag är inte lycklig. jag är glad."
men aldrig har jag kunnat säga.
"jag mår så jävla bra!"
"jag har världens bästa liv!"
"jag är världens lyckligaste tjej."
aldrig har jag sagt det.
och en känsla säger mig.
att jag inte kommer känna så på väldigt länge.
och det är jobbigt.
det är jobbigt att se ens vänner så lyckliga.
inte för att jag inte vill att de ska vara lyckliga,
utan för att det är svårt att vara lycklig åt dom,
när man själv mår så jävla dåligt.
jag känner mig oftast ensam.
ledsen.
och svag.
jag vet att jag har underbara vänner.
jag älskar dom som fan.
men jag menar inte ensam på det sättet.
jag har många gånger funderat på att fly.
fly så långt bort jag kan.
jag har många gånger funderat på att hoppa av skolan.
åka till libanon och bo där.
för skolan är hemsk.
jag klarar inte det.
för att göra denna långa historia kort.
jag mår inte bra.
och mitt liv är hemskt.
med små solsken.