jag har tänkt på en sak.. hur falska människor där finns. att ena stunden kan dom sitta och snacka hur mkt skit som helst nästa dag kan du dom skriva hur jävla mkt dom älskar människan. medan människan som alltid har funnits där för en, plötsligt inte betyder inte ett skit.  jag hatar såna människor. falska kallas dom. jag hatar jag hatar! och jag har jävligt mkt erfarenheter av falska människor, jag har haft dom omkring mig hela tiden. jag är ingen sån. som ena dagen säger hur mkt jag hatar människan och plötsligt andra dagen älskar dom mest i hela världen. jag pratar om personen, om ni nu vill kalla det snacka skit, kan vi ju göra det. men jag snackar inte skit. jag säger bara vad jag tkr om personen och vad jag själv har sagt till personen! om någon har gjort mig något och sårat mig, så förlåter jag inte människan bara så. jag är inte långsikt, det handlar inte om det, det handlar att om man sårar mig eller gör mig arg, så måste man verkligen "slicka röv" för mig, för att jag ska förlåta personen. personen ska bevisa att den förtjänar min vänskap. att all kärlek jag ger till personen och så mkt som jag ställer upp personen, att jag inte gör det i onödan. det kvittar hur jag gör, jag omringas alltid av falska människor. dags att avsluta en del vänskaper? dags att vara mer detaljerad när man blir vän med nya personer?

mitt råd. var dig själv. snacka inte skit om andra bara för att du är arg på dom i studen, om du sen inte ens vågar berätta till människan vad du känner.