idag för ett år sen vaknade jag klockan halv sju på morgonen.
jag vaknade halv sju på morgonen av att min mamma skriker.
min mamma gråter.
min mamma ber. hon ber om att få höra sanningen.
hon ber om att få höra om hennes pappa hade dött.
om hennes barns morfar hade dött.
om hennes mans svärfar hade dött.
jag kmr ihåg hur jag låg där och bara lyssna.
jag var förstelnad.
jag kommer inte ens ihåg om jag andades.
för det enda jag fokuserade på då,
var min mammas snyftningar.
efter några minuter hör jag min mamma ringa pappa.
ber han att komma hem.
fem minuter senare hör jag han komma genom dörren.
en minut senare hör jag dom.
mina föräldrar.
gråta i varandras famnar.
första gången jag någonsin hört min pappa gråta.
och det enda jag gjorde var att ligga där.
jag antar att jag somna.
för jag vaknar av att min pappa knackar på min dörr.
min första reaktion var, vad gör han hemma?
för jag antar att jag trodde allt som hade hänt halv sju imorse, var en mardröm.
men när jag såg min pappa. så visste jag att det var sant.
hela den dagen var hemsk.
riktigt hemskt.
samtal efter samtal kom.
och den enda jag ville prata med då, var min mormor.
men jag visste att jag inte skulle klara av det.
en hel vecka satt jag hemma.
sörjde.
jag bar till och med svart.
och allt gjorde så mkt ondare för att jag inte hade träffat han på fem år.
och jag ångrade alla gångerna jag skrek på min mamma att jag nt hade lust att snacka i telefon när mina morföräldrar brukade ringa!
men efter ett tag så började jag återgå till mitt normala liv.
men aldrig gick det en dag utan att jag tänkte på min morfar.
med tanke på att jag endast träffat tre gånger,
var jag chockad över hur mycket minnen jag hade med han.
och nu är det ett år.
ett år sen.
och jag önskade verkligen att jag var i libanon, hos min släkt och sörjde idag.
men jag har insett att jag aldrig kommer få träffa han mer.
men jag vet. jag vet att han alltid är hos mig. alltid vakar mig.
jag vet att han alltid kommer finnas där om jag behöver prata med han.
för han var världens bästa morfar!
och jag saknar han. som fan.
men viktigast av allt.
morfar, jag älskar dig och kommer alltid att göra det! <3